Stackars Anna har fått snuva. Har blivit satt i karantän - sicherheitsabstand som Anton säger!

Imorgon skall jag bli bättre!

Ojojoj, frågan är hur vi nu skall sammanfatta julafton 2009?

Jag var hur lycklig som helst när jag imåndags kikade på det nya schemat och fick syn på att jag var ledig på julafton – Frei, frei, frei!

Men, det var ju bara jag som var ledig och vad är en julafton utan att ha någon att dela den med. Anna, blev ledsen, bedrövad och smått deprimerad. Grät floder osv. osv.

Julafton blev suverän!

Julefrukost med Malin efter en välbehövd sovmorgon, vi fick skrapat ihop en redig första måltid och med julklappsöppning strax därefter började dagen bra. Jag tackar för klapparna!

Snart därefter bar det upp i liften och jag kan inte påstå att skrattet som därefter följde på vägen upp var något annat än rått men hjärtligt.

Stackars gubben bredvid mig hostade, hostade och hostade något i hästväg! Jag stirrade med vidöppna ögon men började snart bli lätt nervös med tanke på att han var en bra bit över 65. Skulle gubben dö, här, nu?

- NEEEJ!

Rätt som det är stannar det våldsamma hostandet upp och ut flyger två tänder! Löständer, givetvis. Ur mig flyger istället världens garv men jag tystnar lika snabbt då gubben mycket tyst plockar upp gaddarna ur handsken och puttar in dem igen. Inte ett knyst inte ens en blick får jag och jag känner hur skammen fyller mig. Stackaren!

Fast såhär i efterhand, ja, sitter jag fortfarande och guppar upp och ner. Sådär lite förnöjt. Det var ju ändå rätt kul. Eller?

Det var är varmt den här julaftonsdagen. Hela tre grader plus i backen, så det blir lite vått om man vurpar.
Jovisst jag har fått mig ett par förfriskningar iform av snö innanför jackan. Gott det, gott att känna hur det sakta sipprar sig nerför ryggraden... Vad mer begär man! JAG ÄLSKAR DET! Älskade det så mycket att jag missade Gluwein/glöggpimplandet som i samma stund pågick ute på Hotellets terass. Satan.

Snabbt av med utstyrseln - in i duschen - ut igen - springa sig svettig upp för trappan och kommer precis i tid till stunden då Malin skall sjunga stilla natt på svenska - TYDLIGEN TILLSAMMANS MED MIG (vem sa att jag skulle va med?)!!! Gick inte bra och jag fick många tröstefulla blickar. Kul att folk lägger märke till mig ändå... he.

Jag jobbade ju inte den här dagen, det var ju bara jag som faktiskt var ledig. Så jag blev jätteglad då "bossarnas" söner och kusiner slog sig ner bredvid i baren och kvällen avslutades med whiskey-provning.

Det var icke förutsägbar dag. Så om man börjar med att måla upp det värsta senariot, ja, då kan det väll bara bli bättre?

Tackar för detta och hoppas att alla ni, mina vänner fröjdades åt den Goda Julen!

Anna.

Anna och Malin önskar er allesammans En Riktigt Ful Jul!  

Jag nämnde aldrig att vi haft en lill-julafton här. Alla samlade runt det runda bordet. Vänta         , nej förresten, det var avlångt.

Så satt vi där allihopa och åt god mat, drack gott vin. Christine började sjunga och OJ vad hennes stämma ljöd. Till allas lättnad slutade hon snabbt.

Till mig hade Tomten odlat en ekologisk morgonrock!

Ha, idag blev Malins näsa väderbiten, köldslagen och helt vit.

Missade tyvärr detta spektakel, hade varit intressant att få se.

Som tur är har den gått tillbaka till sitt ursprungsläge - persikoröd!

Ooooooouuaaa! Äntligen en dag i backen – så underbart härligt, likt en sodastreamer, så sprudlande kittligt i magen! Får det kännas såhär bra?

Det var kallt idag, -12^◦C. dvs. -22^◦C i högre hastigheter. Fast med gott humör löser man det mesta. Jag fattade väll egentligen inte varför det var så kallt – det snöade ju! Tills jag insåg att snömaskinerna fräste på för fullt... Efter några kalla timmar i backen bar det iväg till After-Ski. En utomhusbar placerad längs med huvudgatan i Lech. Rätt fräck då väggarna brinner. Lite värme var just vad jag och Malin behövde. Gluwein gott det med!

Jag vet inte om jag vågar berätta detta, men. Jag sprang nyligen in i en vägg, baklänges. Skulle liksom bara rätta till sladden på Ipoden. Fördömt redan från början då jag är felkonstruerad och lutar aningen åt vänster. Det föll då naturligt att springa lite snett. Snett sprang jag och lyckades (tror jag) fastna med foten på bandet… ja, sen vet jag inte riktigt hur det gick till. Det gick snabbt, jag föll och svingades med bakåt. Löpbandet står olyckligtsvis precis intill väggen. Sådär satt jag och här sitter jag nu. Jag avvaktar med spänd förväntan på ett kommande blåmärke. Det ska bli extra spännande att se vilken form det den här gången kommer att ta. Det har hänt förr och det kommer hända igen!

Jag har också lärt mig ett högst användbart ord, ”ein klugschesiser”. Den här meningen är ännu bättre: ”Helmut ist einer klugscheiser”.

För in i bängen vilken knöl som höll i vinprovningen i måndags. En tjockis som trodde sig veta allt om Sverige, att svenskor är vetgiriga, att vi inte skjuter utan kör över våra älgar, att ankornas fjädrar som finns i duntäckena på IKEA lider och bla bla bla. Jag funderar fortfarande på vart han ville komma... I vilket fall som helst så är Österikiskt vin är deliciöst och min favorit var ett vitt vin från druvan der Gruner Veltliner. Sedan kan jag varmt rekommendera ett rött vin vid namn ”Unplugged”, även detta från Österrike.

Sådär ja, nu har ni lite att smutta på inför den annalkande helgen!

Med kramar från Anna,

Fredag, 20.53

Malin är ankommen och avstigen!

Ja men det är sant, hon sitter här bredvid mig! Nu kan vi båda vara vilsna, det blir bäst så. Jag är bra glad, det är skönt att ha en fast punkt som man kan stå vid, lite som en livlina men ändå inte.

Med tanke på livlina så hade jag behövt en i torsdags. Jag sköt upp min ledighet till en dag med en annan typ av snö, Anton har förbjudet mig att säga regn... hur som helst - ingen skidåkning! Så jag och Florentina tog jeepen till Bludenz. Kanske skulle jag lystnat till min dröm som jag hade härom dagen men med en rivstart och lättare sladd körde vi ut ur det underjordiska garaget utan ljuddämpning. Usch, va jag skämdes. Sedan bar det iväg upp på serpentinvägar till Bludenz och de så kallade motorvägarna. Det är inte förräns man kört dem som man förstår, förstår hur vansinnigt det faktiskt är. MEN DET GICK BRA och efter en incident som jag inte tänker skriva om och som jag har förbjudit Florentina att prata om så gick det over and all väldigt bra. Vi hade skrattont i magen när vi kom fram, jag fick köpt mina pjäxor och vi körde fel genom en 13 km lång tunnel (och tillbaka) på tillbakavägen. Anton (delägare i hotellet) var för bakis för att orka fråga hur det gått. Det var en kul dag.

Jag nämnde något om tunnlar och jag ska berätta att det finns riktigt balla sådana här under staden. De ringlar från hotell till hotell och det är jättekul att tappa bort sig i dem :)

Anledningen är att Oberlech skall vara bilfritt på vintern. Så varor till hotellen fraktas under jord istället. Smart.

Idag, idag, lyckades jag och Malin pinna in pausen samtidigt. Malin kommer i fortsättningen att jobba i frukosten och restaurangen och än så länge ser hon ut att trivas. Vi halkade ner till Lech under pausen. Det har börjat att komma turister och då menar jag att det väller in! Buss efter buss lastar av folk med semesterglada miner. Visst är det härligt!

gran snorar

Här sitter då jag, gnager på ett mjöligt äpple och tittar på Keno. Fan va bra jag har det!

Till min stora lycka fann jag igår ett oöppnat paket med Lubeck-Hjärtan! Någon stackare hade visst glömt kvar dem på sitt rum. Eller, det kanske var en väl igenomtänkt donation? Ja, de bara låg där längst ner i garderoben. Ibland blir man rörd. Danke!

Så det är äpple, Keno och Lubeck-hjärtan. Ja, jag har det bannemig bra!

Det där om att vara ledig i tisdags… Ja, det blev ju inte riktigt så. På måndagskvällen satt jag och planerade allt. Det vill säga hur jag på det mest smidiga sätt skulle ta mig till Bludenz, en mindre exklusiv stad än Lech och som ligger 45km och 217 backar härifrån. Jag är tvungen att köpa mig nya skidbyxor då mina gamla på ett obegripligt sätt fått en enorm reva i baken. Hur fasen det gick till kommer jag inte håg, endast vaga fragment av att något hände. Så kommer Christine och Anton och föreslår att jag kan ta deras Jeep istället för tåg och buss (vilket förtroende)! Bara en sak, det var den Holy virgin Maria-dagen i tisdags och den dagen räknas som en söndag. Katoliker och deras helger. Fast jag hade iofs. Hade jag också velat ha lite mer söndagar.

Är det bra väder imorgon så blir det en glad dag i backen. Jag får låna Florentinas byxor och så åker vi till Bludenz nästa vecka istället. Nähä du, nu ska jag sova för att orka med kvällen! Det blir Lech, Lech och Lech.

Förresten, inatt drömde jag att det kom en galen tjej och hoppade på mig. Hon var helt ursinnig och skrek att jag inte kunde köra bil. Helt tokig var hon. Men det är inte konstigt om man inte kan köra bil om bromsen, gasen och kopplingen har en rund form…

Jag ska nog inte ta deras Jeep till Bludenz.

Hoppas att ni har det bra där hemma. Skriv gärna och berätta!

Kram Anna