Det har gått upp för mig att jag antagligen aldrig kommer att träffa dessa personer igen. Flori, Natascha, Caro. Även om jag under denna tid aldrig kommit dem speciellt nära så är det ändå sorgligt men det är väll just så livet är. Lite charmigt på samma gång.

Lite charmigt om man faktiskt möter dessa människor igen. Just detta hände mig i lördags. Vi gick ut hårt för att fira Malin då hon fyllde 21 (Hurra-hurra!). Flaggan vajade för övrigt lika högt när vi traskade hem 6 timmar senare. Jag fick till och med till en helt galet läcker frukost på Burg Hotel klockan 06.30 en timme innan jag skulle börja jobba.

För att komma tillbaka på ämnet…

Allt började egentligen i Panama när jag landade på Bocas del Toro för en veckas surf, sol och bad.

På Hostellet Agua Lounge träffade jag en grupp underhållande, galna och glada människor. Nu kommer jag inte ihåg alla namn men det var Scotty från Scotland, Caroline från Paris, David De Juan, lokalbo, … från Holland, Stephen och hostellägaren Christian från Italien. Vi umgicks allihopa i 1½ vecka, snorklade, surfade, festade och paddlade kanot. Det blev lite väl mycket för mig när Christian på allvar började överlägga att ge mig Aqua Lounge så att han kunde starta upp ett nytt Aqua Lounge på några öar utan för Panama City. Först då gick det upp varför han hade betalat precis allt för mig; boendet, all underbar mat (humrar, snäckor, pizza, drinkar) – Allt! Han blev såklart ledsen, besviken när jag förklarade att jag inte ville driva ett hostell i Bocas. Jag blev arg, frustrerad och stack en tidig morgon till grannön Bastimentos. Sade hejdå till alla och sa att jag skulle komma tillbaka.

Jag kom aldrig tillbaka.

Mitt samvete. Ja, de måste ju ha undrat varför jag drog, vart jag tog vägen!

Men i lördags fick jag äntligen förklarat detta, jag träffade Scotty! Det är helt fantastiskt galett! Jag har varken haft nummer till dem, deras riktiga namn – ingenting!

Här, här i lilla sketna Lech träffade jag någon som jag ett år tidigare träffat i Panama. Panama som ligger ett hav härifrån.

Jag ska säga dig att det var ett kärt återseende!

Det är så häftigt och jag är så glad. Vi skall snart iväg och ta en kaffe :)

Glömde infoga bilder, pallar inte berätta så mycket. Det här bilderna togs förra tisdagen. Vi hade det fint :)

ibland blir det bara fel.

åter på fast mark.

Fokusera en bit bort från die hübschen schwedinnen. (fingret - fingret)

pausa!

För alla er som inte visste detta, så var Malin en (österrikisk) bergsget i sitt före detta liv. Inte för att hon gillar att åka skidor, inte för att hon påstår sig gilla de vilt växande havtornen. Nej, hon är något grymt bra på att bräka! Just som en bergsget. Då jag personligen syntes aningen tveksam till detta påstående var Malin förstås tvungen att visa detta.

...Jag är numera totalt övertygad.

Nu vet jag inte om ni lade märke till omgivningen då jag förstår om all uppmärksamhet låg riktad mot Malins getimitation. Men snön försvinner! Det tinar bort, fåglarna sjunger, sömniga flugor irrar runt och fjärilarna skakar bort frosten från vingarna.

Det här med vår känns ovant och snäppet till lite otäckt. Fast jag gillar det!

Imorgon åker jag till St:Anton, jag har nämligen, hör och häpnad ½ dag ledigt! Jag vill hinna med så mkt; köpa grejer, skidåka, sola och apré ski. Jag har tänkt länge på detta men får fortfarande inte ihop schemat. Dessvärre är att jag bara försöker få in mer och mer saker. Jaja.

Jag älskar förresten ordet retarded, säg det med engelsk accent och jag ryser.

Btw. Jag har fixat alla biljetter hem - landar 12.35 på Kastrup i Köpenham den 16:e april.

Jag förväntar mig rosor och palmblad mina vänner!

Tills nästa gång jag får tummen ur - ha det fantastiskt bra!

Håhå jaja, 27 dagar kvar.

Jag tyckte väll att Christine hade varit ovanligt trevlig den senaste veckan. Vågade mig till att dra några skämt med henne och visst var det ett leende som kikade fram mellan den hårt ihopsnörda munnen! Tyvärr förstod jag inte hennes kontring men skrattade ändå. Då blev hon glad :)

Jag ber till Gud för att hon skall spinna på, på sin munterhet. Även fast jag absolut inte ville jobba längre än till mitt kontrakt går ut. Inte en sekund längre!

Var ute för en lugn kopp kaffe med Florentina igår. Började helt oskyldigt, slutade oskyldigt också för den delen. Fast på ett helt annat ställe än kaffehaket. Ty tre timmar senare steg vi ut från Tannenberg Hof efter att ha brötat runt på en sjudundrans apré ski. Åh, det var kul - det vill jag göra igen!

Jamen, jag var ju ledig igår och fick för första gången provat mina egna skidor. Egentligen har jag ju åkt på ett par likadana hela säsongen men dessa är bara mina och för övrigt sprillans nya. Jag är jättenöjd! Och efter att ha provat skidbutikens hela sortiment. Allt från off-pist, rena slalom, long turning skis och något däremellan så förstår jag också charmen med att ha flera olika skidor i bagaget. Fast än så länge räcker dessa fin fint, speciellt med tanke på att jag ska kånka dem hem också. Hemska tanke…

Solen sken igår och Annas ansikte antog efter ringa fem timmar en vacker röööd färg... Aldrig trodde hon att lite vårsol kunde förvandla hennes fagra anlete till något mindre tilltalande.

- Det såg ut som om jag hade hängt upp-och-ner en halvdag. Så röd, inte alls smickrande!

Fast det var det helt klar värt...

Alltså, den där mannen i ”Vad blir det för mat”, nu kommer jag inte på vad han heter men jag har aldrig sett något mer motbjudande. Hårig, slafsig, otrevlig och med ett psykopatiskt uttryck.

Jag kom och tänka på honom då ordet Köln susade förbi i huvudet. Numera förknippas Köln med två stroppiga killar likt honom (heter han Moberg, månne?). Vi kallar dem för Kölnarna, Gud bevare, låt dem inte komma tillbaka om en vecka.

Jag känner att jag kanske borde berätta mer ingående för er vilka dessa två är. Förklaringen till varför jag inte kommer att göra detta är; de är inte värda den energin. Min energi är dessutom på upphällningen, är trött och skall alldeles strax slänga mig ner i min säng.

God natt mina vänner, Sov Gott!

Köpte skidor igar, dom är sa vackra. Kan inte lata bli att smita in i skidrummet under rasterna. Bara pilla lite, smeka lite. Känna den harda ytan, de vassa kanterna mellan tummen och pekfingret. Sa glansiga - sa fina!

Imorgon skall jag minsann dräpa pisten!

Malins ämnesomsättning är ekvivalent med en kossas idisslande. Hon äter alldeles för mycket havregryn! Hennes mage blir upprörd och turbulent. Den är helt enkelt inte kapabel att smälta all denna biologiskt rena föda.

Så när man sitter och njuter av tystnaden och har det riktigt bra. Då kommer Malins mage igång och den håller på. Likt ett barn med koncentrationssvårigheter slutar den inte och det blir bara värre ju mer man kommenterar.

Malin, du måste sluta äta så mycket havregryn. Det är tur att jag inte har en funktionsduglig näsa att lukta med.

Idag är jag ledig och det är för sådana här dagar man lever, jag har säkert skrivit det innan, det tål att skrivas igen. Det är sant. Imorse tog vi en snabb tur till Zurs fast det var nedranns kallt. Skulle tippa på cirka 16 grader minus på berget. Snoret i min näsa kristalliserades så vackert och Malin blev alldeles begeistrad och lamslagen av dess skönhet.

Två timmar stod våra fingrar och tår ut innan de ville åka tillbaka. Det är väll satan att det alltid är högerfoten som börjar gnälla när man själv känner att humöret är på topp! Fast det var hög tid att åka. Kaffetarmen min var tom och behövde fyllas upp igen.

Nu skall jag promenera ner till Lech och köpa skidor!

Daniel, Min Daniel fyller år idag och jag vill gratulera honom från detta Östra rike; Grattis Sötnos!

btw. mamma, om du inte har lagt märke till det utomordentligt skitsnygga rosavita pannbandet som tidigare har publicerats, så kika en gång till. Jag har virkat det och jag är mäkta stolt över detta. Däri ligger minsann ett nystan, däri ligger det vita nystanet som egentligen borde gått till min ännu finare mössa. Skitsamma. Allt bra, allt väl.

Hoppas att ni där hemma mår fint!

Kära vänner, de e inte bara stockholmarna som förstår sig på adjektivet stekigt!

Jag tar tillbaka att Lech har invaderats av Svennar. St:Anton, vi var i St:Anton i tisdags och vad hör vi inte, om en skånsk blond tjej som står utanför ett café och putsar fönster;

"Varé goöt åååk idag eller? Snö´n vaaa´r inte för blöööt?"

Hjälp! Det hade vi inte riktigt räknat med.

Fast vi har i och för sig träffat en urgo familj från Lund/Malmö som vi har umgåts med i princip varje dag nu. Synd bara att de skall tillbaka till ett frostbitet Sverige igen. Barnen är så söta och kramar mig när de ser en! Vi har i princip lovat att komma ner under Lund-karnivalen. Jag som bara kände till en karnival och det Pride-karnivalen.

Det är dessutom rätt bra att ha lite kontakter inom SOS-larmcentral och SAS om man ska plugga i den svängen!

Nääää, jag trivs bra i Oberlech, Wing och Solresor har ännu inte hittat hit...

Malins mamma är här och vi var ute och åt i tisdags, på Schneggarei - såklart! Favoritrestaurangen alla gånger!

Heis und Fettisch!

Och såhär ser backen ut nattetid!

skön stämning i eldbaren mån tro?

monsta!