Var ute för en lugn kopp kaffe med Florentina igår. Började helt oskyldigt, slutade oskyldigt också för den delen. Fast på ett helt annat ställe än kaffehaket. Ty tre timmar senare steg vi ut från Tannenberg Hof efter att ha brötat runt på en sjudundrans apré ski. Åh, det var kul - det vill jag göra igen!

Jamen, jag var ju ledig igår och fick för första gången provat mina egna skidor. Egentligen har jag ju åkt på ett par likadana hela säsongen men dessa är bara mina och för övrigt sprillans nya. Jag är jättenöjd! Och efter att ha provat skidbutikens hela sortiment. Allt från off-pist, rena slalom, long turning skis och något däremellan så förstår jag också charmen med att ha flera olika skidor i bagaget. Fast än så länge räcker dessa fin fint, speciellt med tanke på att jag ska kånka dem hem också. Hemska tanke…

Solen sken igår och Annas ansikte antog efter ringa fem timmar en vacker röööd färg... Aldrig trodde hon att lite vårsol kunde förvandla hennes fagra anlete till något mindre tilltalande.

- Det såg ut som om jag hade hängt upp-och-ner en halvdag. Så röd, inte alls smickrande!

Fast det var det helt klar värt...

Alltså, den där mannen i ”Vad blir det för mat”, nu kommer jag inte på vad han heter men jag har aldrig sett något mer motbjudande. Hårig, slafsig, otrevlig och med ett psykopatiskt uttryck.

Jag kom och tänka på honom då ordet Köln susade förbi i huvudet. Numera förknippas Köln med två stroppiga killar likt honom (heter han Moberg, månne?). Vi kallar dem för Kölnarna, Gud bevare, låt dem inte komma tillbaka om en vecka.

Jag känner att jag kanske borde berätta mer ingående för er vilka dessa två är. Förklaringen till varför jag inte kommer att göra detta är; de är inte värda den energin. Min energi är dessutom på upphällningen, är trött och skall alldeles strax slänga mig ner i min säng.

God natt mina vänner, Sov Gott!