Kära vänner, de e inte bara stockholmarna som förstår sig på adjektivet stekigt!

Jag tar tillbaka att Lech har invaderats av Svennar. St:Anton, vi var i St:Anton i tisdags och vad hör vi inte, om en skånsk blond tjej som står utanför ett café och putsar fönster;

"Varé goöt åååk idag eller? Snö´n vaaa´r inte för blöööt?"

Hjälp! Det hade vi inte riktigt räknat med.

Fast vi har i och för sig träffat en urgo familj från Lund/Malmö som vi har umgåts med i princip varje dag nu. Synd bara att de skall tillbaka till ett frostbitet Sverige igen. Barnen är så söta och kramar mig när de ser en! Vi har i princip lovat att komma ner under Lund-karnivalen. Jag som bara kände till en karnival och det Pride-karnivalen.

Det är dessutom rätt bra att ha lite kontakter inom SOS-larmcentral och SAS om man ska plugga i den svängen!

Nääää, jag trivs bra i Oberlech, Wing och Solresor har ännu inte hittat hit...

Malins mamma är här och vi var ute och åt i tisdags, på Schneggarei - såklart! Favoritrestaurangen alla gånger!

Heis und Fettisch!

Och såhär ser backen ut nattetid!

skön stämning i eldbaren mån tro?

monsta!

Lech har invaderats av semesterfirande skandinaver! Nu trängs blåa 100 000 kronorspälsar och moonboots med simpla Haglöfs och Peak Performance jackor.

"Är detta verkligen okej?"

Ja! Äntligen får jag prata mitt språk. En familj från Lund kom fram och hälsade idag, okej, det var skånska men skitsamma!

Idag kommer Malins kära mamma och hälsar på! Veli i köket är helt lyrisk över detta och har frågat Malin diverse obscena frågor;

”Är hon tjock? Jag älskar stora kvinnor!”

”Är hon lika vacker som du?”

”Är hon singel? Äh, det spelar ingen roll, bigami är en naturlighet. Själv har jag fem stycken…”

”Hur länge stannar hon?”

”Snälla säg inte att jag är dum!”

Det är så att Veli är turk. Turkar vet inte vart gränsen går och Veli vet absolut inte detta! Hur som helst är han en glad typ som alltid har något att säga. Brukar dock oftast handla om Schöne frauen, bajs, sex eller din mamma…

Det går bra med mössvirkningen min, förutom att garnet är slut… Mössan ser ut som en kippa. Känns inte så inne att gå omkring med en sån här. Dessutom täcker de inte öronen.

Igår var Flori och Jag på en födelsedags fest inne på kafferiet (haket där alla yngre trängs efter en slitig dag i backen). Vem det var som fyllde år har vi ingen aning om men kul var det.

Men vad hände?

Ambitionen att i alla fall få in ett blogginlägg om dagen kändes ju ganska så rimligt… jag skyller allt på den förbannade virkningen, den tar all min tid. Speciellt nu när garnet har tagit slut… skicka mera!

Ser nu att jag inte skrivit sedan den 16 januari. Sedan dess har jag gjort en del. Daniel var ju här, vi fick ett par fantastiska dagar i pisten och jag har nästan slutat att äta Nutellaburkar. Bäst att jag gör det innan Christine och Anton börjar märka något.

Jag haaar… blivit bättre på tyska, gjort ett tafatt försök att ta mig till afterski i St:Anton, vart med om Carnevalen i Lech, åkt en massa skidor i strålande solsken!

Blivit den barmhärtiga samariten – jag och Malin hjälpte en tant med barnvagn nerför en hal backe (hon var ju såklart utrustad med snorhala MoonBoots och pälsjacka, suck), för dessa 5 minuter fick vi 10 euro. Inte dålig timpeng det!

Jag har väll gjort mer men vet inte om jag ska skriva de. Eftersom folk Faktiskt läser den här bloggen… då de verkar ha tid att klaga på min brist på inlägg!

Anton och Christine har btw lugnat ner sig och ibland får man faktiskt ett leende tillbaka. Vi följer Vinter OS med stor förtjusning, speciellt nu när jag och Anton bettar om vare sig Sverige eller Österrike kommer vinna flest medaljer.

Det börjar bli riktig varmt här, solen är inte densamma som för två veckor sedan. Det blir fler stunder i solstolen – SÅ SJUKT HÄRLIGT!