Det har gått upp för mig att jag antagligen aldrig kommer att träffa dessa personer igen. Flori, Natascha, Caro. Även om jag under denna tid aldrig kommit dem speciellt nära så är det ändå sorgligt men det är väll just så livet är. Lite charmigt på samma gång.

Lite charmigt om man faktiskt möter dessa människor igen. Just detta hände mig i lördags. Vi gick ut hårt för att fira Malin då hon fyllde 21 (Hurra-hurra!). Flaggan vajade för övrigt lika högt när vi traskade hem 6 timmar senare. Jag fick till och med till en helt galet läcker frukost på Burg Hotel klockan 06.30 en timme innan jag skulle börja jobba.

För att komma tillbaka på ämnet…

Allt började egentligen i Panama när jag landade på Bocas del Toro för en veckas surf, sol och bad.

På Hostellet Agua Lounge träffade jag en grupp underhållande, galna och glada människor. Nu kommer jag inte ihåg alla namn men det var Scotty från Scotland, Caroline från Paris, David De Juan, lokalbo, … från Holland, Stephen och hostellägaren Christian från Italien. Vi umgicks allihopa i 1½ vecka, snorklade, surfade, festade och paddlade kanot. Det blev lite väl mycket för mig när Christian på allvar började överlägga att ge mig Aqua Lounge så att han kunde starta upp ett nytt Aqua Lounge på några öar utan för Panama City. Först då gick det upp varför han hade betalat precis allt för mig; boendet, all underbar mat (humrar, snäckor, pizza, drinkar) – Allt! Han blev såklart ledsen, besviken när jag förklarade att jag inte ville driva ett hostell i Bocas. Jag blev arg, frustrerad och stack en tidig morgon till grannön Bastimentos. Sade hejdå till alla och sa att jag skulle komma tillbaka.

Jag kom aldrig tillbaka.

Mitt samvete. Ja, de måste ju ha undrat varför jag drog, vart jag tog vägen!

Men i lördags fick jag äntligen förklarat detta, jag träffade Scotty! Det är helt fantastiskt galett! Jag har varken haft nummer till dem, deras riktiga namn – ingenting!

Här, här i lilla sketna Lech träffade jag någon som jag ett år tidigare träffat i Panama. Panama som ligger ett hav härifrån.

Jag ska säga dig att det var ett kärt återseende!

Det är så häftigt och jag är så glad. Vi skall snart iväg och ta en kaffe :)

 

Emil

13 april 2010 17:18

Anna! Fest den 23:e i hunnestad klockan 18, Tema: 90-talet, inträde på 50 kronor och så är det knytkalas, så ta med nåt att äta. ;D För den här gången kan du, hoppas jag? =P

http://emils-60-kvadrat.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glömde infoga bilder, pallar inte berätta så mycket. Det här bilderna togs förra tisdagen. Vi hade det fint :)        ibland blir det bara fel.         åter på fast mark.           Fokusera en bit bort från die hübsch...

För alla er som inte visste detta, så var Malin en (österrikisk) bergsget i sitt före detta liv. Inte för att hon gillar att åka skidor, inte för att hon påstår sig gilla de vilt växande havtornen. Nej, hon är något grymt bra på att bräka! Just som e...

Håhå jaja, 27 dagar kvar.   Jag tyckte väll att Christine hade varit ovanligt trevlig den senaste veckan. Vågade mig till att dra några skämt med henne och visst var det ett leende som kikade fram mellan den hårt ihopsnörda munnen! Tyvärr förstod...

Var ute för en lugn kopp kaffe med Florentina igår. Började helt oskyldigt, slutade oskyldigt också för den delen. Fast på ett helt annat ställe än kaffehaket. Ty tre timmar senare steg vi ut från Tannenberg Hof efter att ha brötat runt på en sjudund...

Köpte skidor igar, dom är sa vackra. Kan inte lata bli att smita in i skidrummet under rasterna. Bara pilla lite, smeka lite. Känna den harda ytan, de vassa kanterna mellan tummen och pekfingret. Sa glansiga - sa fina! Imorgon skall jag minsann ...