Och den faller tjock! Jag vill att den ligger, för då kan jag åka skidor på måndag!

Nu har jag befunnit mig i Oberlech i 24 timmar och jag har börjat att acklimatisera mig sånär som till trapporna på hotellet. Jag och Malin har rummet längst bort, längst ner. Fint rum - ingen utsikt!

Fast jag provade att ställa mig pa fönsterbrädan och om man mycket försiktigt reser sig upp, så, visst kan man skymta typiska  Österriketoppar!

Till alla er som skrattar ljudligt åt andras små missöden så kan jag redan nu berätta för er att jag halkade min väg in på banken i Lech i morse. Det var lite halt vid ingången och jag gjorde en fin piruett innan jag greppade disken och med skakiga armar kunde dra mig upp. Rakryggad gick jag sedan därifrån med ett blåmärke på ena armen och pengarna i den andra.

Jag har ju också varit ledig idag, allvaret börjar imorgon. Hur allvarligt det kommer att bli aterstar att se. Österrikarna jag hittills har mött är glada och sprechen glatt tyska med mig medans jag försöker att se mindre oförstående ut :). Inga problem förutom att de jag hittills har träffat inte förstar engelska så bra - men det löser sig!

OJ, som ett första inlägg är jag mycket fövånad. Inte skulle jag skaffa mig en blogg! Bara namnet låter fånigt jag lär ju dessutom höja medelåldern för bloggande med 10 år -Går detta verkligen an?

Jag är också förvånad över att det faktiskt blev att åka till Österrike. He... hjälp?

Nu står jag här i all min oreda och förvånas ännu en gång över hur svårt det är att få ner alltsammans i väskan. Hur packar jag bäst, hur mkt väger det, ska jag ta md mig blossaglöggen... men om jag vrider skorna 90 grader får jag plats med mer då???

- Anna, hallå, knö bara ner det!

Men vänta snart snart kommer jag och min bästa vän Malin att stå på varsin alptopp och skrika ett redigt svenkt skrik - Japp, här kommer vi Österrike!